I dag stannar jag i sängen

Är bara däckad och apatisk idag.
Igår fick jag två besked.
Jag kommer att opereras om två veckor. En mycket större operation än vad jag trodde och som skrämmer mig än mer. Men i grunden är det bra. Tror jag.

Vad värre är, tumörcellerna har blivit resistenta och vuxit mycket på bara en vecka. Det är förstås inte bra. Risken är stor att de cellgifter som finns kvar att testa inte fungerar, och ja...

Hjärnskador och goda grannar

Jag blir vansinnig av att orken tryter hela tiden. Förr kunde man kanske orka rulla köttbullar, fixa Janson, slå in några paket, hålla styr på barnens godispyssel och dessutom prata med syrran i telefon mer eller mindre samtidigt. Nu blir jag helt matt efter att ha strukit två gardiner och måste sätta mig en stund innan jag tar tag i nästa grej. Att kroppen är i dålig form kan jag både se och känna, men att huvudet tagit så mycket stryk är läskigt. Jag blir trött av ljud, jag blir trött av att inte komma ihåg saker och jag tappar ord. Förvisso kallas medicinen jag får för cellgift och kanske tar hjärnans celler också skada av behandlingarna? Fast det vet jag egentligen inte så jag borde kanske fråga doktorn. Tur att jag hade så många bra hjärnceller att ta av från början.

När orken inte finns, så finns Ulla och Roland där. Maken till snälla människor har jag aldrig förr träffat. Köttbullar, sill och Janson har de försett oss med. En nyhuggen julgran dök upp på gården häromdagen. Kvällen efter knackade någon på dörren, men när jag öppnade fanns det ingen där. Däremot en stor fin prydnad att ha på yttertrappan, enris, några röda äpplen och lite glitter. Det blir jul i år också.