Idag har Janne och jag varit på hans arbetsplats. Dels var min bror mycket bestämd med att han "skulle upp i sadeln" eller "in i bilen" igen, så fort han kunde. Brorsan har både blivit vapenhotad själv och jobbat med krishantering, så han bör ju veta. Dels ville jag se och höra Janne beskriva händelsen på plats. Jag tror det var bra för oss båda.
Insåg att jag varit orättvis mot familjen om matlagningen. Jag fick slappa på soffan och framför datorn när de lagade middag i kväll. Det var skönt!
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
fredag 6 januari 2012
onsdag 4 januari 2012
Ingen dålig dag
Vadå en dålig dag? Jag vaknade klockan 7, åt lite färdig gröt från en sån där behändig förpackning som finns med sylt. Jag tog mina tabletter och somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan halv tio, jag tvingade mig upp och insåg - jag mår BRA! Konstigt hur det kan svänga och hur det kan påverka humöret.
Två vänner har givit mig gratis terapi idag. Vi träffas inte ofta, men de gånger vi gör det så pratar vi oavbrutet. Visst har det betydelse att vi har samma yrke i grunden och att vi delar sjukdomsöde. Men där finns nog något annat också, något som klickar med vissa människor och som gör att man känner för varandra på ett speciellt sätt. Så tack Tina och Monica för en mycket trevlig och avkopplande eftermiddag! Att jag dessutom fick höra att kärnan av mig som Eva är intakt trots sjukdomen, gjorde mig glad och stärker mig. Det är ju så man vill att det ska vara, men ibland tappar man bort sig i sjukdomsträsket och nästan identifierar sig med sin sjukdom.
Kvällen ägnades åt en köttgryta som blev extremt tråkig. Hur kul är det att ägna flera timmar åt en maträtt som bara blir seg och smaklös, trots den ena ingrediensen efter den andra? Och sen äter de "otacksamma" familjemedlemmarna upp eländet på en kvart. Är då hemlagad mat verkligen värd sitt pris eller bevarar vi bara en myt?
I min familj är det bara jag som lagar mat. Hur jag än beter mig så kör de andra på hämtmat (Janne framför allt), pannkakor, färdiga köttbullar, fiskpinnar, pulvermos mm (barnens kokkonst). Hur lång tid tar det för dem att fixa föda (som jag kallar det)? De är väl egentligen riktigt smarta och jag förmodligen ganska korkad?
Två vänner har givit mig gratis terapi idag. Vi träffas inte ofta, men de gånger vi gör det så pratar vi oavbrutet. Visst har det betydelse att vi har samma yrke i grunden och att vi delar sjukdomsöde. Men där finns nog något annat också, något som klickar med vissa människor och som gör att man känner för varandra på ett speciellt sätt. Så tack Tina och Monica för en mycket trevlig och avkopplande eftermiddag! Att jag dessutom fick höra att kärnan av mig som Eva är intakt trots sjukdomen, gjorde mig glad och stärker mig. Det är ju så man vill att det ska vara, men ibland tappar man bort sig i sjukdomsträsket och nästan identifierar sig med sin sjukdom.
Kvällen ägnades åt en köttgryta som blev extremt tråkig. Hur kul är det att ägna flera timmar åt en maträtt som bara blir seg och smaklös, trots den ena ingrediensen efter den andra? Och sen äter de "otacksamma" familjemedlemmarna upp eländet på en kvart. Är då hemlagad mat verkligen värd sitt pris eller bevarar vi bara en myt?
I min familj är det bara jag som lagar mat. Hur jag än beter mig så kör de andra på hämtmat (Janne framför allt), pannkakor, färdiga köttbullar, fiskpinnar, pulvermos mm (barnens kokkonst). Hur lång tid tar det för dem att fixa föda (som jag kallar det)? De är väl egentligen riktigt smarta och jag förmodligen ganska korkad?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)