Stressigt i morgon

Även idag var jag extremt seg under förmiddagen, men jag höll mig åtminstone vaken.

Min nygamla kurator ringde och gav mig en tid redan i morgon. Fantastiskt! Henne fick jag hjälp av under vårterminen förra året innan det framkom att jag faktiskt inte var inbillningssjuk. På något mysko sätt fick hon mig att prata om saker som jag inte visste att jag gick och bar på. Ännu "värre" var att hon tvingade mig att arbeta med mig själv, det blev mycket KBT och hemläxor. Tyvärr var jag tvungen att välja bort henne när jag fick en kurator på onkologen. I efterhand var ju inte det så smart, men man inbillar sig ju att alla är kompetenta inom sitt yrke.

Överlag blir det nog en tuff morgondag: först till distriktssköterskan, sen kurator och därefter ett tretimmars yoga- och samtalspass.

Just nu har jag några saker som jag är lite extra rädd för. Huller om buller kommer några av dem här: Tänk om de ställer in operationen? Ett villkor för att genomföra den var att tumören inte hunnit växa in i själva skelettet. Hur ska jag kunna sova efteråt när de ska operera på både fram- och baksidan. Jag är så vansinnigt, kopiöst och förtvivlat trött nu, är jag på väg ner i ett svart hål igen? Inför operationen får jag inga cellgifter alls. Vad händer med alla metastaser då? De växer ju så attans fort. Tänk om jag inte klarar toabesöken själv efteråt? Pinsamt! (Jag tycker faktiskt det.)

De riktigt läskiga frågorna får vänta ett tag till. Just nu störs jag inte av dem, jag håller mig till lite mer praktiska problem.

Mycket gnäll idag. Nu vill jag att något riktigt kul ska hända.

I dag stannar jag i sängen

Är bara däckad och apatisk idag.
Igår fick jag två besked.
Jag kommer att opereras om två veckor. En mycket större operation än vad jag trodde och som skrämmer mig än mer. Men i grunden är det bra. Tror jag.

Vad värre är, tumörcellerna har blivit resistenta och vuxit mycket på bara en vecka. Det är förstås inte bra. Risken är stor att de cellgifter som finns kvar att testa inte fungerar, och ja...

Först på listan

Idag är det dags för behandling igen. Jag har nästan hoppats på att någon ska ringa från onkologen och säga att blodvärdena är så låga att de inte kan ge cytostatika. Stanna hemma!

Tänk att mina egna känslor spelar roulett med mitt liv. Eller handlar det om att välja mellan pest och kolera, detta lätta val?

Håller just nu på att lyssna på en ljudbok som heter "Innan jag dör" av Jenny Downham. Den handlar om en 16-årig flickas sista månader i livet. Och hon gör förstås en lista med saker hon vill göra innan hon dör.
Ibland blir jag lite trött på det där med listor. Ändå låg jag i sängen, mitt i natten, med min nya iPhone och gjorde ett utkast till en egen liten lista. Men på den finns inga stora saker som att åka världen runt eller andra storvulna saker. Det första jag vill är att skaffa en liten kattunge. Resten kommer lite senare...

Sjukdomsvinst, köttbullar och Stella.

I morgon ska jag till sjukhuset. Där väntar en lång eftermiddag med både cytostatika, kortison, heparin, koksalt och dagen till ära, lite blod. Det är med blandade känslor man åker till sjukhuset sådana dagar. Jag vet med förnuftet att det är något jag MÅSTE göra för att få vara med i livet så länge som möjligt. Men jag vet också att jag kommer att må så illa att jag knappt är kontaktbar på flera dagar. Senast mådde jag illa i en och en halv vecka. Därför får jag lust att lägga mig på golvet, likt en trilskandes treåring, sparka med benen och skrika "NEJ, jag vill inte".

Efter att ha haft en känsla av stor otrygghet i kontakten med  mängder av olika läkare och sköterskor på sjukhuset, så har jag under hösten fått kontinuitet i mötena med de som ska hjälpa mig. Jag träffar några få läkare som jag fått förtroende för och jag har fått "min" sköterska. Hon försöker att lägga mina behandlingstider så att det är hon som är i tjänst just då. Det är så skönt när man känner att det klickar och att det till och med är väldigt roligt att träffa henne.
Så morgondagen ser jag fram emot med blandade känslor.

Nu lite roliga saker som hänt den senaste tiden:

• Jag har fått en iPhone. Jaja, det är ju värdsligt i och för sig, men kul ändå. Får jag tråkigt när jag sitter på sjukhuset eller här hemma, så har jag ju en leksak. Jag har fått den av Janne, som en sjukdomsvinst. Det begreppet har vi lärt oss av Jannes syster, som också är sjuk i cancer. Hon menar att vi som är svårt sjuka har det så tungt att vi ibland behöver lite extra nöjen eller fördelar i vardagen. Klokt tänkt! (Tycker jag förstås.)
• I fredags fick jag besök från min arbetsplats. Och en stor korg fylld med godis. Det blev några trevliga timmar där jag hann känna mitt behov av att diskutera läraryrket och allt det som händer i skolan. (Det var det där med att ha tråkigt och sakna stimulans.) Stort tack till alla er som bidrog till detta mys.
• I förmiddags kom våra älskade grannar, Ulla och Roland, hit och tog en snabb fika. Med sig hade de en två-liters glassburk fylld med hemgjorda köttbullar. Sill och Jansons frestelse kommer från samma kök lite senare, fick vi veta. Snacka om vänner!
• På eftermiddagen kom Karin och Stella. Mycket prat förstås, men också mycket lek med en pigg och glad ettåring. Frågan är om det är Stella, eller Janne och jag som har roligast när vi träffas?

Livet är verkligen fyllt med glädjeämne. Det gäller att inte tappa bort dem.