Jag vet inte hur jag "bör" reagera när andra blir ledsna på grund av min sjukdom? Ska jag också gråta? Ska jag försöka trösta? Fast det känns helt absurt. Eller ska jag bara hålla masken och säga till dem att "sluta nu". Finns det något i vett- och etikettboken om sådana här frågor att tillgå? Ibland känns det som att jag sårar min omgivning eftersom jag inte vet vad jag ska säga eller göra.
Apropå gårdagens inlägg om IRL: jag gick en lärarlyftskurs om IKT och lärande på universitetet under förra läsåret. Vid ett tillfälle kom vi att samtala om begreppet "in real life". Någon kurskamrat hade en riktig/viktig poäng när hon sa att man borde ändra det begreppet snarast. När datoranvändandet blivit ett sätt att umgås socialt i den utsträckning vi gör nu, är det åtminstone för mig, självklart något som sker i varje individs verklighet. Är det inte i det riktiga livet om man chattar med någon, eller spelar datorspel i stora kompisgrupper samtidigt som man via Skype samtalar med varandra? Jag kan verkligen inte säga till mina barn att deras umgänge på internet inte är på riktigt. Den här kvinnan tyckte att man skulle säga "i rummet" istället, men det låter lite stolpigt för mig. Tyvärr har jag ingen bra lösning på vad man ska säga istället. Ska man säga ansikte mot ansikte som motsats till skärm mot skärm? Nä, det låter inte heller riktigt bra, men jag hoppas ni förstår poängen med diskussionen vi hade?
Nu börjar ögonlocken bli tunga, igen. Natti!
Vad bra att du skriver om det där med hur svårt det är med hur man bemöter en som är svårt sjuk. Jag tycker själv att det är ursvårt och vet inte alls hur jag ska säga eller göra.//jenny
SvaraRadera