Sjukdomsvinst, köttbullar och Stella.

I morgon ska jag till sjukhuset. Där väntar en lång eftermiddag med både cytostatika, kortison, heparin, koksalt och dagen till ära, lite blod. Det är med blandade känslor man åker till sjukhuset sådana dagar. Jag vet med förnuftet att det är något jag MÅSTE göra för att få vara med i livet så länge som möjligt. Men jag vet också att jag kommer att må så illa att jag knappt är kontaktbar på flera dagar. Senast mådde jag illa i en och en halv vecka. Därför får jag lust att lägga mig på golvet, likt en trilskandes treåring, sparka med benen och skrika "NEJ, jag vill inte".

Efter att ha haft en känsla av stor otrygghet i kontakten med  mängder av olika läkare och sköterskor på sjukhuset, så har jag under hösten fått kontinuitet i mötena med de som ska hjälpa mig. Jag träffar några få läkare som jag fått förtroende för och jag har fått "min" sköterska. Hon försöker att lägga mina behandlingstider så att det är hon som är i tjänst just då. Det är så skönt när man känner att det klickar och att det till och med är väldigt roligt att träffa henne.
Så morgondagen ser jag fram emot med blandade känslor.

Nu lite roliga saker som hänt den senaste tiden:

• Jag har fått en iPhone. Jaja, det är ju värdsligt i och för sig, men kul ändå. Får jag tråkigt när jag sitter på sjukhuset eller här hemma, så har jag ju en leksak. Jag har fått den av Janne, som en sjukdomsvinst. Det begreppet har vi lärt oss av Jannes syster, som också är sjuk i cancer. Hon menar att vi som är svårt sjuka har det så tungt att vi ibland behöver lite extra nöjen eller fördelar i vardagen. Klokt tänkt! (Tycker jag förstås.)
• I fredags fick jag besök från min arbetsplats. Och en stor korg fylld med godis. Det blev några trevliga timmar där jag hann känna mitt behov av att diskutera läraryrket och allt det som händer i skolan. (Det var det där med att ha tråkigt och sakna stimulans.) Stort tack till alla er som bidrog till detta mys.
• I förmiddags kom våra älskade grannar, Ulla och Roland, hit och tog en snabb fika. Med sig hade de en två-liters glassburk fylld med hemgjorda köttbullar. Sill och Jansons frestelse kommer från samma kök lite senare, fick vi veta. Snacka om vänner!
• På eftermiddagen kom Karin och Stella. Mycket prat förstås, men också mycket lek med en pigg och glad ettåring. Frågan är om det är Stella, eller Janne och jag som har roligast när vi träffas?

Livet är verkligen fyllt med glädjeämne. Det gäller att inte tappa bort dem.