När saker börjar gå överstyr för mig, brukar jag försöka plocka fram humorn. Det är nog tur att jag har den egenskapen för ibland blir saker lite väl mastiga att ta tag i:
Jag fick behandling igår. Det gick bra, men jag blev extremt trött och fick som matförgiftningssymptom fast utan spyendet. Det är faktist en framgång!
På morgonen kom Micaela in till mig i sovrummet och berättade med extremt "tjock hals" att hon inte mådde bra och behövde vara hemma från skolan.
Några timmar senare åkte Janne till vårdcentralen, eftersom han fortfarande var sjuk och behövde ett läkarintyg till jobbet. Han gick därifrån med några recept och beskedet att han har lunginflammation.
När jag satt på Ackis, ringde Pontus hem och berättade att han gått från skolan och skulle ta bussen hem. Från busshållplatsen hem till oss är det ungefär 100 meter. Längs den vägen hann han kräkas två gånger. Ytterligare ett antal spyor väntade här hemma och när han lade sig hade han hög feber.
Kul i jul! Men jag tror familjen är fit for fight till julafton. Friskast just nu är nog jag, varpå det får bli en julklappstur i kväll och en skinktur i morgon kväll.
Och allvarligt talat är jag övertygad om att min sjuka humor hjälper mig. Den botar inte och det finns stunder när det blir för tungt för att humorn ska göra nytta. Men i vardagen fungerar den alldeles utmärkt.
Härliga Eva, men jag känner igen det där med humorn, såå sant! Och tur är väl många gånger att den har funnits o finns! Men m all den sjukdom som ni fått nu - hade någon annan kunnat få tkr jag! Stor kram till Dig o de dina, Annelie
SvaraRaderaTur att man ändå inte tror på den "gudomliga" rättvisan...
SvaraRaderaKram tillbaks!