Tomt

Jaha... nu sitter jag och försöker skriva ett inlägg från min nya leksak (läs iPhone).
Vi har inte funnit varandra helt och hållet än, den har lite konstiga beteenden som jag inte gillar helt. Men Wordfeud spelar jag gärna.

Nu har mina syskon åkt hem igen och det känns lite snopet tomt. Jag är verkligen ledsen över att bo så långt ifrån dem. De få gånger vi träffas på det här sättet får mig att inse hur viktiga de är för mig. De är de enda som känner mig i grunden, som delat barndomen med mig och som nu försöker stötta mig så mycket de hinner och kan.

För tillfället lever jag i någon konstig sorts bubbla där jag tror att allt har blivit som "vanligt". Men när vi pratade om att försöka ses i sommar igen, insåg vi plötsligt att vi kanske inte kan räkna med en sommar då alla är med. Det är så konstigt och overkligt. Det kan väl inte handla om mig?