torsdag 12 januari 2012

Sakletare

Oj, vilken intensiv dag!
Det blev en fruktansvärt fullknökad förmiddag med tre olika vårdinrättningar jag skulle hinna till mellan 8 och 11. Sista anhalten var Ackis och ett yogapass. Där har de höjt p-biljetterna från 10 kr/tim till 25 kronor. Ibland måste jag absolut köra bil och ganska ofta måste jag stanna uppemot fem timmar. Det blir galet dyrt. Anledningen till prishöjningen är att skapa fler lediga p-platser. Men idag var det fullt överallt så det kändes det som att "gå" på skattjakt. Jag blev till sist tvungen att köra ner till Studenternas parkering som förvisso är extremt mycket billigare, men som också innebär ett stressmoment till på grund av att det tar en stund att gå och ibland saknar jag den orken.
Just idag hade jag gott om tid, så jag strosade i lugn takt och iakttog alla "skatter" man kan hitta längs vägen. Så mycket skit folk slänger runt sig. De flesta saker har hamnat i vägkanten på grund av lathet och slarv. Men man kan ibland fantisera om hur saker hamnat där och man kan ana en frustration över förlusten. En tappad napp, en saknad träningssko eller en trasig cykelkedja. Följderna av förlusterna kan man också gissa sig till. En skrikande bebis och förtvivlade föräldrar. Sura föräldrar som inte vill eller har råd att köpa nya skor till växande tonårsfötter. En arg chef som inte gillar att man kommer för sent trots cykeltrassel. Sådana "mentala skattjakter" kan göra en tråkig promenad lite roligare för mig.
Sen kom jag att tänka på Pippi Långstrump och hennes sakletarprojekt. Detta ledde i sin tur tankarna till en sådan period som Pontus hade i 6-7års-åldern (Visst är det vanligt?). Han tog med sig allt möjligt hem från skolgården. Han började med att samla allt på sitt rum för han skulle absolut bygga en helikopter av clementinskal, suddgummin, muttrar, och i hans ögon vackra gråstenar. När vi insåg vad han lastade av i rummet blev vi tvungna att hitta ett ställe utomhus där inte lukten av ruttet fruktskal störde oss. Det var verkligen en riktig sakletare som bodde i honom. Men någon helikopter har vi inte sett än.

2 kommentarer:

  1. Jag blir glad när jag ser dig för mina ögon gå och fundera över alla saker överallt. Har jag berättat om alla ensamma skor och stövlar Olle och jag såg melllan Uppsala och Stockholm under en period.Det satte verkligen igång fantasin
    Kramar Kerstin

    SvaraRadera
  2. Ja, men visst är det kul att låta fantasin flyga fritt. Tyvärr hinner man inte det så ofta eller tar sig inte den tid som krävs. Och skor och "vissa" kläder kan man fundera mycket över ;-)
    Kram tillbaks.

    SvaraRadera